Länge
har landskapet intresserat, irriterat och ifrågasatts i mitt
konstnärskap av både mig själv och andra. Under perioder har det legat
som i en dvala dels för att jag arbetat med andra konstnärliga uttryck
men ibland för rädslan mot att våga följa den intuitiva längtan till
landskapsmåleriet.
Så
en dag under hösten 2012 föll det mig plötsligt in att måla akvareller.
Till en början var tekniken grov och klumpig men nyfikenheten förde
projektet vidare. Dimensionerna har blivit mindre, intimare och
uttrycken mer subtila. Det blir bilder av tomhet, ingenting, det
alldagliga och intetsägande eller i alla fall idén om det. I målningarna
finns vardagen. Naturens ödsliga tystnad skrämmer men bjuder samtidigt
till eftertanke. Friheten möter ensamheten, skönheten det innehållslösa.
Ofta
fastnar jag för ett motiv på väg till arbetet, mataffären eller är på
något ärende. Jag dokumenterar med kamera och teckningsblock. Väldigt
sällan går jag ut för att hitta ett motiv eftersom jag aldrig finner
något. Vackert får jag vänta tills de visar sig för mig. Ibland på vägen
hem från jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar